Den här texten skrev jag för ett tag sen, men ville aldrig publicera den då jag trodde att folk skulle få förutfattade meningar. Allt jag skriver handlar ju inte om bara mig, utan mer hur jag upplever saker eller tror att det är. Kommentera gärna och säg vad ni tycker, I'm I right, or I'm I wrong?


Vi (eller i alla fall jag) har blivit uppväxt med att dela lika. Det är ju inte alltid så lätt om det uppstår en "Karlsson-på-taket-situation" där båda vill ha den största biten. Jag tycker dock jag är väldigt snäll i det läget, vad gör det om jag får några gram mindre liksom, när jag samtidigt får se någons glada ansikte?

Det gäller ju inte bara att dela på godsaker, men det är ju den "lätta" delen när det gäller att dela.

Ta det här med vänner t.ex. Du vill inget hellre än att din kompis ska vara lycklig. Du vet att hon blir lycklig av att vara med en viss person och göra vissa saker. Vissa saker som du inte passar till liksom. Samtidgit som man är jätteglad för hennes skull så känns det tungt att dela henne med flera andra underbara själar. Du vill på nått vis ha henne för dig själv.

Vi kan ju fortsätta med ett exempel om killar, vän eller förälskelse. Som vän är det ändå ganska lätt att "dela" honom med andra, men helst vill du ju va hans nr1, oavsett om det är som vän eller kärlek. Vissa killar kan man "få upp ögonen" för när någon annan funnit hans hjärta. Personen blir helt enkelt lite snyggare och lite bättre när du ser honom tillsammans med en snygg och underbar tjej. Du börjar liksom få känslor för honom för att nån annan fått det. Människan är på så vis väldigt trög.
Men jag antar att det handlar om bekräftelse. Genom att se den där tjejen hålla honom i handen och alla i omgivningen accepterar detta, så inser du att det är en bra kille, att ingen skulle "tycka illa" om honom.

Det värsta är ändå att dela på känslor för samma person. Du verkligen kämpar för att få personens uppmärksamhet, men istället fastnar hans ögon på någon annan, som får samma känslor för honom som du. Skillnaden är att den ena får bekräftelse, medans du står där och ser hur lyckliga de är, samtidigt som du känner hur det river och bränner inom dig, hur en sorts avundsjuka sprider sig, men ändå är du så fruktansvärt lycklig för deras skull!

Lite som Robyn – Dancing On My Own, fast med lyckligt slut.

Tack för mig, hej! /Lisa.

Kvällens fundering som fick mig att publicera det här inlägget.
"Ibland kanske man inte ska glädjas åt andras lycka utan tänka på sig själv, men jag vet inte. Jag blir lycklig genom andras lycka, samtidigt som jag känner ett stänk av avund och saknad utav något.."

P.S. Lovade chokladbilder, och jag har även gjort ännu en tårta i helgen, ska försöka hinna med det imorn.