FREDAGSMYS!
Ligger i sängen och surfar lite medan jag väntar på att Elin ska sluta så vi kan åka hemåt till lilla Vimmerby :o)
Måste äta lite också, för magen kurrar, men jag är laaat!!
Jag hade en mardrömsstart på min morgon.
Jag satt på toan, helt nyvaken och seg. I ögonvrån såg jag något svart som rörde sig, och utan linser tog det en liten stund innan jag insåg att det var en stor, fet spindel!!
Jag sätter på duschen och sprutar, sprutar, sprutar så att jag kunde försäkra mig om att den skulle bli dränkt. Den var ju alldeles för stor för att spolas ner. Jag sätter i linserna och när jag kommer in på toan igen ser jag att spindeln har "rest sig" och jag drämmer till den allt vad jag har med en sko. Två ben låg kvar på samma plats, resten av kroppen flög iväg en halvmeter och en decimeter upp på vägen. Ett ben flög även åt andra hållet bredvid toan. Sen spolade jag lite vatten till.
När jag kom ut kände jag mig lite lättad men var fortfarande lite skakis och vad är det första jag ser? Jo, en spindel, dock size small, vid dörrkarmen. Den ligger nu knosad på golvet.
När jag skulle gå ut till bussen och jag stänger dörren sitter det en lock (en spindel med liten kropp men jättelånga smala ben) precis under handtaget.
Har jag sagt att jag hatar spindlar och är rädd för de?
De kan inte göra mig något, men det hjälps inte, de skrämmer mig ändå!!
Här med söker jag spindeljägare. Ett pris kan diskuteras ;o)
I helgen blir det att umgås med Elin, festa, gå på ALV med the family och gå på personalfest. Kommer bli toppen och jag kommer bli supertrött!!
Ha det!! / Lisa.
sv: hejsan. trevligt att du hittat min blogg. hur hittade du den? det där med att jag är stark vill jag förklara. när man plågas så tvingas man att bli starkare. man växer men samtidigt får man fler aggressioner och blir skörare. för varje stund man blir starkare så blir man svagare. man reser sig mer fysiskt men faller djupare psykiskt. att vara stark innebär oftast extrem psykisk plåga. men jag har blivigt stark av åren. jag håller på att bli en man men den lilla pojken finns kvar innom mig då jag aldrig riktigt fick vara barn och plågats av samhället sedan ung ålder, ha det bra :)
sv: att jag aldrig riktigt fick vara barn beror på att jag har diabetes och adhd. när jag hade diabetes som liten så kunde jag inte springa runt och leka så mycket som jag ville för då blev jag låg. jag fick motionera (leka) på bestämda tider. fick inte leka innan maten för då blev jag låg i blodsockret. de begränsade min frihet som barn borde ha. sedan när man avrt äldre blev det problem att leka med dom andra barnen då man var aggresiv omedvetet. om jag inte skadar mig vid mina utbrott, jo de gör jag massor. mitt lillfinger är brutet och helt snett. går inte att fixa till och det går inte att böja och sträcka ut helt, har massa ärr på knogarna och ont gör det. jag känner mig lättad varje gång jag skriver men samtidigt blir jag argare då jag skriver ut allt. sen efteråt tänker jag shit har jag vart med om så hemska saker? men det har jag tyvär. och sen när man inte lekt av sig som barn börjar slåss i tidig ålder och blir inlåst på psyke som 10 åring så åldras man fort. ibland känner jag mig mer mogan än en vuxen men ibland känner jag mig som ett litet barn igen. svara gärna och ställ fler frågor . roligt att få svara:) ha det bra:)
