Nu ska jag försöka få ord på nått jag tänkt på ett litet tag.. Vi får se hur det blir!!

När jag blev sjuk första gången (för ca tre veckor sen) åkte vi till sjukan. Där tog jag först ett halsprov och det vanliga (ta febern, kolla i halsen o.s.v.) När halsprovet var färdigt och det visade negativt kom de in med en vagn och tog stick i fingret för att kolla snabbsänkan (vilket jag inte förstod då). Det var ett värde som var svårt att avgöra om det var påväg upp eller ner, så jag fick åka hem utan penicillin eller nån annan medicin. Om jag blev sämre skulle jag såklart höra av mig.

Dagen efter var jag superdålig. Jag gick upp för att ta febern, vilket resulterade i att jag svimmade på toan. Ett nytt besök på sjukan väntade. Den här gången hos en läkare, inte på akuten. Jag gjorde "det vanliga" och fick ta halsprov igen som gav mig kvälningar. Även blodtryck kollades och lymfkötlar på olika ställen på kroppen. När en sköterska kom in efter en stund med en vagn förstod jag att halsprovet visade negativt även denna gången och ännu ett stick i fingret skulle göras. Den här gången var snabbsänkan väldigt hög. 82 låg den på, och normalt är 8. Jag fick åka hem med penicillin. Jag skulle bli bra!

På söndagen hade jag ätit penicillin i 10 dagar och jag verkade vara helt frisk. På tisdagen blev jag dålig igen, precis på samma sätt som det började en och en halv vecka tidigare. På onsdagen åkte vi till sjukan igen, åter på akuten. Jag hade en jättesnäll och trevlig sköterska och hon hoppades på att halsprovet skulle vara positivt, så att vi visste vad det var för fel. Men efter 5-7 min kom hon in med vagnen igen. Ett nytt stick i fingret! Snabbsänkan låg denna gången på 53, alltså lägre än veckan innan, men ändå alldeles för högt. Ett starkare penicillin skulle skrivas ut, men ingen läkare fanns på plats som skulle göra det, så vi skulle åka till apoteket senare under dagen. Vi hann inte mer än komma hem, så ringde telefonen från sjukan. De ville att jag skulle ta fler prover, utesluta körtelfeber, så vi åkte ner till labb och jag lämnade två rör blod och åkte hem igen.
Efter en timme ringde de och sa att det visade negativt och att vi kunde hämta penicillinet på apoteket.

Idag är sista dagen jag äter penicillin. Ska tillbaka till labb på tisdag för att ta prover igen.
Om jag förblir frisk återstår att se!

Vad vill jag nu säga med detta?

Jo, det är väldigt jobbigt att må så dåligt medan läkarna inte kan säga vad som är fel. Att läkarna hoppas att prover ska vara positiva så att de kan hjälpa en, men istället kommer tillbaka utan ett svar.
De tror sig ha hjälpt dig, men sen blir du sjuk igen, och ingen vet varför.

Jag tyckte det var jobbigt när proven visade negativt och det var dags för ett nytt. Jag tyckte jag mådde jättedåligt. Jag var helt slut när snabbsänkan låg på 82. Jag förväntade mig ett svar hos doktorn!

Grejen är det att Hanna var så mycket sjukare, hon gjorde så otroligt många fler prover, mådde så mycket sämre. Hennes snabbsänka låg på över 300, men hon gick ändå. Hon kämpade sig upp tidigt varje morgon för att pendla till sin skola i Linköping, och sedan komma hem senare på kvällen.
Hon hade så många tester som visade negativt, läkare som stod handfallna och inte kunde hitta ett svar.
Först nu inser jag hur extremt tufft hon hade det.

Så som jag var sjuk, det går inte mäta sig med det som Hanna hade. Men det var nog nyttigt för mig. Jag har nu fått känslan av hur hon egentligen hade det. Surt bara att det kom över tre år försent. Att jag inte kunde ge henne det stöd som hon behövde..

Tänker på dig Hanna! <3

Min familj och mina vänner är mitt allt!! Tar vara av varenda minut mer er. Kom ihåg det!

Hoppas du fick en liten tankeställare. Sov gott! /Lisa.