Du anar inte hur många gånger jag har tänkt skriva här. Hur många konstiga men även, bra, intressanta och annorlunda ämnen, värda att diskuteras, som jag tänkt ta upp.
Det liksom flyger bort när jag väl sitter här. Eller så hittar jag inte rätt ord. Av alla ord som finns känns inget rätt.

Istället sitter jag här och skriver "idag har jag gjort dittan, idag har jag gjort dattan". Väligt tråkigt och ibland känner jag att jag skriver för mycket om mig själv. Vem som helst kan ju liksom läsa detta. Hujeda mig!

Såå, hur mycket saker jag än skulle vilja diskutera med er (jag har ju fortafarande knappt gjort det), hur gärna jag vill berätta om någon rolig händelse och hur gärna jag än vill skriva av mig här så kommer det här nog bli det sista inlägget..

Jag lovar inget, jag vet att jag brukar få mina återfall. Speciellt när något riktigt roligt har hänt så vill jag bara skrika ut i världen hur fantastiskt det var!!

Kanske var det något samhällsläraren sa, som min förra samhällslärare också sa, som jag hört miljontals gånger, som fått mig att tänka till. Kanske. Men jag vet inte.

Det kliar i fingrarna över att få berätta om min dag. Men jag tänker inte skriva. Känner du mig så väl, eller vill lära känna mig, hör av dig till mig på något sätt. Det är ändå till er, som jag känner, som jag vill berätta om mitt liv, inte några miljarder personer till.

Well, Don't bring flowers after I'm dead. Save your givings for the living instead! - Kloka ord!

//Ougat.

P.S. Bloggen kan kommas att ändras och senare bli ett ställe endast för att lägga ut bilder på vad jag gör, alltså, inom yrket, och på så vis kunna ge andra inspiration och få beställningar. (Ja, inte än, för så duktig är jag inte att jag är en förebild för andra, men jag hoppas på att bli :o)) D.S